Spänningen stiger

Spänningen stiger i den södra serbiska provinsen, särskilt efter att det har blivit allt tydligare att albanernas ”ensidiga” åtgärder egentligen stöds av väst. Samtidigt skriver vår utrikesminister att EU är ”nu påtagligt engagerat i att söka vägar framåt. Samarbetet med Nato förefaller nu att fungera bättre”, vilket ger hopp om att stödet för de albanska åtgärderna kan komma att upphöra.

Den 16-åriga twittraren, Stefan Zivkovic som rapporterar från området skriver att man inte tror att albanerna kommer att göra ett nytt försök i kväll men att läget är ovisst.

Osäkerheten hos lokalbefolkningen och allvaret i situationen märks också i ett öppet brev till allmänheten och den politiska ledningen i Serbien. Nedan följer ett utdrag:

Situationen är sådan att möjligheterna med de lokala serbernas aktioner överskrids, trots den stora viljan och styrkan. Vi befinner oss i en fas då Serbien, eller i det här fallet republikens president, måste agera prompt. Det finns endast två alternativ:

1) Att fortsätta med att inte engagera den serbiska armén, men att rikta in sig på at uppnå ett kursbyte i politiken hos de NATO länder som erkänner Kosovo och Metohiens självständighet samt på att KFOR avstår fortsatt stöd för albanerna. […] Detta scenario är väldigt osäkert och för närvarande ger inga resultat.

2) Att dra den röda linjen och klart och tydligt skicka en varning genom arméns agerande. Om KFOR fortsätter med det farliga stödet till albanerna skulle det innebära fördrivning av den serbiska befolkningen (hur lång tid fördrivningen skulle ta beror på åtgärdernas art samt de serbiska ledarnas agerande). Om republikens president i det fallet skulle fatta det enda riktiga beslutet att använda armén, då har vi en chans. Armén skulle då ställa sig vid de administrativa punkterna, spänningen bland lokalbefolkningen skulle då öka (i positiv mening) vilket skulle leda till ökat tryck på den administrativa linjen.

[…]

I annat fall, om vi skulle vara tvugna att, följda av [KFOR:s] stridsvagnar, lämna våra hem, då kan Serbien säga farväl till EU för en lång, lång tid framåt […] Jag skriver inte det här för att säga vad jag tycker utan för att jag är djupt övertygad att ett beslut måste fattas omedelbart. I annat fall finns det stor risk att vi, kanske redan nästa månad, kommer att brevväxla från flyktingläger i Serbien. Vad vi än gör på våra vägspärrar och hur mycket energi Stefanovic än lägger på samtal med Bühler så är situationen farlig till den grad att det överskrider våra möjligheter att överleva här utan konkret hjälp från Serbien.

[…]

Vi behöver inte humanitär hjälp, mjölk, mediciner och bröd. Vi behöver den reguljära serbiska ARMÉN (och inte några frustrerade kvasipatrioter) som dyker upp på den administrativa linjen.

[…]

Hela brevet återfinns på http://www.vaseljenska.com/politika/pismo-iz-kosovske-mitrovice/ (brevet är på serbiska).

Jag har också fått tips på en blogg som publicerar alla nyheter i samband med händelserna i Kosovo och Metohien som de kommer över – allt från gatusnack till officiella nyheter.

---