Svart-vit värld

”Det blodiga inbördeskriget i Bosnien- Hercegovina rasade. Serber mot muslimer och kroater. Kroater och muslimer mot varandra.”, så skriver Peter Kadhammar i sin artikel ”Han var en buffel” i Aftonbladet. Ur föregående meningar skulle man kunna dra slutsatsen att muslimer och kroater krigade mot varandra, anföll varandra och försvarade sig från varandra. Men (enligt samma slutsats) muslimerna och kroaterna anföll aldrig serber och när serberna anföll kroater och muslimer då omvandlades dessa plötsligt till pacifister av Ghandi läran, slängde ifrån sig sina vapen och sa ”vi vill inte kriga mot er serber”.

Innan vi går vidare bör man ha i åtanke att det kan argumenteras för de ena och de andra nationella målsättningars legitimitet i den jugoslaviska krisen. Faktum är dock att serbernas nationella målsättningar, att kvarstanna i den jugoslaviska statsbildningen kunde uppnås utan våld medan de andra var tvungna att tillgripa våld – konstitutionellt och militärt – för att uppnå sina målsättningar.[1]

Den svart-vita bilden av kriget i f.d. Jugoslavien som målas upp av Kadhammar leder till ett par frågor som Kadhammar borde besvara i ett av sina kommande texter där han hetsar allmänheten mot en folkgrupp – serberna:

  1. Varför ville muslimerna och kroaterna inte kriga mot serber? De ville ju inte leva i en gemensam stat med det serbiska folket. De var beredda att offra freden[2][3][4][5] för att bilda egna nationalstater (i muslimernas fall en islamisk stat[6]) men när kriget väl var ett faktum då valde de, enligt Kadhammar, att kriga endast med varandra och absolut inte mot serberna. Innebär det att muslimerna och kroaterna från första början gick med på serbiska krav och att det inte fanns något att kriga om (mot serberna)?
  2. Om motsatta sidor inte krigade mot serberna, då måste det ha varit ganska lätt för serberna att uppnå sina mål och avsluta kriget till sin fördel inom endast några dagar. Varför gjorde serberna inte det då? Kan det ha varit så att muslimerna och kroaterna ändå gärna krigade mot serberna?

Även fast denna framställning av kriget i f.d. Jugoslavien är helt ologisk så forceras den av folk som Peter Kadhammar. Man undrar varför? Varför får man gång på gång läsa om ”good guys” och ”bad guys” i ett inbördeskrig som orsakats av oförenliga nationella intressen? Varför reduceras historien, trots komplexiteten i ämnet, till en klassisk Hollywood modell som hetsar upp sidorna i konflikten att gräva in sig i sina skyttegravar i stället för att försöka komma vidare och hitta ett sätt att försonas?

En av de stora orsakerna till denna förenkling är att medielandskapet intagits av personer med oförmåga att sätta saker i ett kontext som kräver mer än två meningar att förklaras. Dessa människor lämnar inget utrymme åt sansad och argumenterad diskussion vilket är grundförutsättningen för försoning på Balkan. Och inte nog med det – de importerar den jugoslaviska konflikten till Sverige.

Jag avslutar med en låt av det kroatiska bandet Prljavo Kazalište som heter ”Crno bijeli svijet” (sv. En svart-vit värld).

[1] Jugoslaviens upplösning – av blogosapiens
[2] ”I would sacrifice peace for a sovereign Bosnia-Herzegovina… but for that peace in Bosnia-Herzegovina I would not sacrifice sovereignty.” – Alija Izetbegovic (återges av Richard Holbrooke, To End A War, Kapitel 2, s. 32)
[3] http://www.youtube.com/watch?v=-ICtxcebcp8
[4] ”1991 angreps först serberna. Det var Jugoslavien och inte Kroatien som angreps! [Försvarsministern] Gojko Šušak,[parlamentsledamoten] Branimir Glavaš och [parlamentsledamoten] Vice Vukojevid anföll [den serbiska byn] Borovo Selo med antitankvapen Armbrust för att provocera fram krig.” – kroatiske inrikesministern i Tudjmans regering, Josip Boljkovac
[5] http://www.youtube.com/watch?v=jDzSBNrrUK4
[6] ”… The first and foremost of such conclusions is surely the one on the incompatibility of Islam and non- Islamic systems. There can be no peace or coexistence between the ”Islamic faith” and non- Islamic societies and political institutions. … Islam clearly excludes the right and possibility of activity of any strange ideology on its own turf. Therefore, there is no question of any laicistic principles, and the state should be an expression and should support the moral concepts of the religion. …” skrev den bosnienmuslimske ledaren Alija Izetbegovic i sitt livsverk The Islamic Declaration (”Islamska Deklaracija”) utgiven 1972 och omtryckt 1990, inför de första flerpartivalen i Bosnien-Hercegovina.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s