Shibitzarenje?

I sin artikel ”Mladic bär inte ensam ansvaret” i SvD försöker Bo Pellnäs återge en mer balanserad bild av skeenden i Srebrenica i juli 1995. Han tar bl.a. upp en del av de illdåd som bosnienmuslimska styrkor har gjort i Srebrenica trakten och försöker sätta skeendena i kontext av ett inbördeskrig där inte alla regler efterföljs.

Trots ett gott försök lyckas Bo Pellnäs inte komma ifrån den dogmatiska synen på händelserna i Srebrenica, bl.a. skriver han:

Det som skedde i Srebrenica i juni 1995 var ett folkmord. Syftet var att mörda så många som möjligt av de vapenföra muslimerna i Srebrenica, så att de inte skulle bli soldater i den bosnienmuslimska armén, BiH.

Dessa två motsägelsefulla meningar visar hur lå(n)gt men är beredd att gå bara för att styrka mantrat ”fokmord – 8000 pojkar och män”. Tar man en snabb titt på definitionen av folkmord i Nationalencyklopedin kan man läsa följande:

folkmord, genocidium, en internationell straffrättslig benämning. Enligt en FN-konvention från 1948 är folkmord ett antal uppräknade gärningar ”förövade i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan”.

Om man accepterar historien om att serberna systematiskt velat döda alla muslimska män i vapenför ålder i Srebrenica (vilket motsägs av det faktum att tillfångatagna muslimska fångar vårdades på serbiska sjukhus i Bratunac- och Srebrenica-området) så kan det fortfarande inte röra sig om ett folkmord då man endast gett sig på den del av befolkningen som möjligtvist kunnat utgöra ett hot mot den serbiska armén och inte bl.a. den reproduktiva delen av befolkningen – kvinnorna. Man kan alltså prata om krigsbrott, men absolut inte folkmord. Det finns många analyser av detta ute på nätet (bl.a. denna på bloggosapiens) så jag kommer inte att gå in på ämnet något djupare.

Det som dock oroar mig mest är att Bo Pellnäs återger ett antal detaljer om Srebrenica som man i vanliga fall inte får läsa om i svensk media med följande förklaring:

Men vår historieskrivning måste vara korrekt även i detaljer, för att inte missbrukas av folk som letar fel till försvar av alla slags illdåd.

Tanken bakom artikeln är alltså inte att få en mer heltäckande bild av Srebrenica utan att tysta ner all kritik som skulle ifrågasätta den dogmatiska versionen som Bo Pellnäs ställer sig bakom trots många ihåligheter i den. Detta är vad vi serber kallar för ”шибицарење” (uttalas shibitzarenje*).

Frågan är vågar Pellnäs, med Björn Eklunds erfarenheter i åtanke, inte förespråka en öppen diskussion fullt ut eller presenterar han en grå nyans bara för att legitimisera den svart-vita bilden som av en eller annan anledning får otroligt mycket utrymme i svensk media?

Vad som än är anledningen till schizofrenin i Pellnäs artikel vill jag berömma honom för hans medvetande om följderna som en svart-vit syn på det jugoslaviska kriget kan ha:

Med enkla indelningar i onda och goda människor, kan vi aldrig förstå det som hände på Balkan.

* Shibitzarenje är vad ”gatutalanger” gör när de har en kula och tre tändsticksaskar och man ska gissa under vilken ask kulan gömmer sig. Under tiden som man följer kulan blir man bestulen både på plånbok och mobiltelefon men även andra värdesaker av ”shibitzars” kollegor. Märker man det och reagerar får man en smäll på käften och alla medverkande försvinner åt var sitt håll.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s