Bombastiskt rövslickeri

Vår egen statssekreterare med ansvar för att debattera i egenskap av folkpartist förespråkar i sitt senaste inlägg en intervention mot (läs ockupation av) Syrien. Den folkpartistiske debattören som tar lön i egenskap av statssekreterare har redan vant oss vid hans snyfthistorier och argumentlösa debattinlägg men varje gång man läser hans texter kan man inte låta bli att bli irriterad över hur lobotomerade han tror sig svenska folket vara.

Statssekreteraren, ursäkta, folkpartistiske debattören förklarar tydligt sin ståndpunkt: han försöker inte se konflikter ur ett neutralt perspektiv. I stället väljer han sida i konflikten (förmodligen baserat på vilken sida som ger mest rövslickeripoäng) och därefter förespråkar han bombningar, monterade rättsprocesser, sanktioner etc. mot motståndarsidan.

Nu må någon tycka att jag är grov i tangenterna när jag skriver att det i grund och botten handlar om rövslickeri. Men hur skulle man annars kunna förklara att en person gång på gång väljer sida i en rad konflikter och gång på gång ”råkar” det vara den sida som imperiet vill ”beskydda”, trots att tidigare erfarenheter visar på att alla de ”insatser” har resulterat i ännu mer lidande? I många fall sammanfaller detta med en antiserbisk hållning. På så sätt kan statssekreteraren förena nytta med nöje, dvs. driva en bonsienmuslimsk nationalistisk linje och samtidigt avancera i sin karriär. Vem vet, hans nästa uppdrag kanske blir internationellt. Då kan han, som svensk representant, med större inflytande driva en bosnienmuslimsk nationalistisk politik.

I sin senaste artikel försöker han styrka sin ”argumentation” genom att rada upp en massa konflikter där USA agerat militärt. Det är samma rad av konflikter som varje vettig människa skulle dra som exempel på misslyckade ”insatser”. Sedan USA:s ockupation av Afghanistan har heroinsmugglingen ökat dramatiskt. Sedan NATO:s ockupation av den serbiska provinsen Kosovo och Metohien har den serbiska populationen i provinsen minskat med c:a 250 000. Tack vare NATO:s insatser i Kroatien har den serbiska populationen där minskat med c:a 300 000. Ockupationen av Irak har resulterat i över en miljon döda. När man har dödat, fördrivit eller knarkat ner befolkningen då blir uprättande av demokratiska institutioner inget problem – det kommer inte att finnas någon som behöver dem.

Som sitt starkaste argument drar folkpartisten med ansvar för argumentlösa debattartiklar ett snyftexempel som förmodligen, hoppas han, kommer att få allmänheten att ge efter. Det är ju samma kort som statssekreteraren med ansvar för interventionism spelat på många gånger när han förespråkat antiserbisk hållning. Detta snyftargument (som han menar räcker för att övertyga oss) är:

Tänk att det är ert barn. Att ni håller en livlös, stel, ihjälgasad kropp. Försök höra nu, medan ni håller kroppen, någon säga att ”ett ingripande kan förvärra situationen”. Förstår ni nu?

Låt oss vända på steken och se hur saker och ting ser ut på andra sidan:

Tänk att det är ert barn. Att ni ser ett barn som förvandlats från ett livfullt, skrattande, lekande barn till ett krigstraumatiserat barn, men som fortfarande är vid liv. Försök höra nu, medan ni tittar på barnet, någon säga att ”ännu mer krig är lösningen”. Förstår ni nu?

Folk som blint följer en ideologi och förkastar alla andra som felaktiga och överflödiga har jag svårt att ha respekt för. Men när någon gör det, inte för idealets skull, utan för egen vinning, då handlar det inte om en vilsen själ utan om … ja, fyll i själva.

Annonser

One Comment on “Bombastiskt rövslickeri”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s